Hubert

Min älskade vän Hubert finns inte mer :( Min söta lilla kanin.

I fredags (8/1-10) hände något hemskt. Jag satt nere i mitt djurrum/kontor medan Daniel hade åkt iväg för att simma på badhuset. Jag hade öppnat luckan till buren så Hubert kunde springa fritt som han ville. Eftersom han har varit så duktig när han har varit lös så behövde jag inte kolla honom hela tiden utan han fick springa som han ville.

Men så hörde jag hur han verkade få panik eller nåt. Golvet är ganska halt och när han försöker springa iväg för snabbt så låter klorna mot golvet. Och när jag tittade till mot hans håll såg jag honom haltandes på tre ben, för hans ena bakben var av!!!

Jag tror det gått till så att han fastnade i mitt skrivbord på ett sätt med hans bakben, han fick panik och slet sig loss och därmed gick benet av :(

I alla fall, jag fick panik och blev chockad. Började storgråta och försökte ringa daniel men han simmade ju så han svarade inte. Så jag ringde Josse istället. Men hon förstod först inte vad som hänt eftersom jag knappt fick fram något mellan alla tårar. Men till slut hörde hon. Men jag fick tag på Daniel sen ändå så han kom hem så fort som möjligt.

Vi ringde runt till olika veterinärer i närheten men ingen hade ju öppet på en fredagkväll. Så vi fick gott åka till Jönköping 8 mil härifrån. Vi tog bilen och åkte. Och vad händer inte på vägen dit...jo bilen dör nästan framme i Nässjö, typ halvvägs till Jönköping. Mikaela, Daniels ex, fick komma och plocka upp oss. Men det tog ca 1 timme innan hon kom, så vi fick sitta i våran kalla bil i -20 grader. Det var riktigt kallt! Och stackars Hubert som hade så ont.

Vi kom fram till veterinären vid 21.30 på kvällen iaf, efter ca 3.5 timmar efter olyckan. Jag fick komma in på ett rum med Hubert och veterinären kollade på hans skadade ben. Hon konstaterade att båda benen i hans bakben var helt av, vilket betyder att hans ben satt kvar med hjälp av bara skinnet. Det fanns inget att göra. Kaniner använder sina bakben alldeles för mycket för att det ska gå att fixa. Om det skulle gå skulle rehabiliteringstiden bli väldigt lång och svår för honom. Jag bestämde mig: han skulle få somna in. Jag ville inte att han skulle ha ont mer.

Hubert fick en spruta in i magen med en överdos av sömnmedel. Jag tog upp honom och höll honom i min famn. Han blev tröttare och tröttare och till slut somnade han för alltid i mina händer. Jag viskade till honom att han skulle få slippa smärtan snart och att han skulle få komma till ett bättre ställe.

Jag blir fortfarande gråtfärdig när jag tänker på hela händelsen. Det var en hemsk kväll. Ett hemskt sätt att dö på. Även fast själva döden var fin. Han hade så ont :( Jag önskar att jag hade tänkt på att det fanns risk att han kunde fastna i skrivbordet, då hade det aldrig hänt. Jag saknar honom så mycket :( Till och med Daniel saknar honom! Han var en fin kanin. Bara 3 månader gammal. Han fick inte ens leva så länge att han hann få springa omkring på gräset och göra glädjeskutt.

Vila i frid min ängel <3




Ingen bra start på nya året. Död kanin och död bil :S